Baalbek
Den antika staden Baalbek (arabiska بعلبك Baʿlbak, Dalens herre) är en arkeologisk plats i östra Libanon cirka 200 km öster om huvudstaden Beirut i muhafazah (provins) Beqaa i Bekaadalen på knappt 1 200 m ö.h. Under antiken kallades staden Heliopolis (grek. "solstaden", ej att förväxla med det egyptiska Heliopolis). Heliopolis, dåtidens Baalbek, gjordes till romersk koloni redan av kejsar Augustus, Julius Caesars adoptivson och Roms förste kejsare. Baalbek är känt för sina enorma romerska tempelruiner där områdets minsta bygge är större än hela Akropolis i Aten.
Bland de framstående byggnader som ännu finns bevarade kan nämnas
Propyléerna, den mäktiga stadsporten
Bacchustemplet Jupitertemplet, detta bygge innehåller några av världens största bearbetade stenar, varav den största är cirka 21 m lång, 4 m hög och 5 m bred med en uppskattad vikt på cirka 1.500 ton.
Venustemplet.
Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1984.
The history of settlement in the area of Baalbek dates back about 9,000 years, with almost continual settlement of the tell under the Temple of Jupiter, which was a temple since the pre-Hellenistic era. Nineteenth century Bible archaeologists wanted to connect Baalbek to the "Baalgad" mentioned in Joshua 11:17, but the assertion has seldom been taken up in modern times. In fact, this minor Phoenician city, named for the "Lord (Baal) of the Beqaa valley" lacked enough commercial or strategic importance to rate a mention in Assyrian or Egyptian records so far uncovered, according to Hélène Sader, professor of archaeology at the American University of Beirut.
