Teotihuacán
Den historiska staden Teotihuacán (nahuatl, Gudarnas stad eller Platsen där män blev gudar) är en arkeologisk plats i centrala Mexiko cirka 45 km nordost om Mexico City. Teotihuacán är den största kända panamerikanska staden som tillkommit före Christofer Columbus upptäckt av Amerika. Den förhistoriska staden uppstod under den klassiska mayaperioden omkring 600 f.Kr. och uppskattas ha haft mellan 150 000 och 200 000 invånare under sin storhetstid omkring åren 300–600. Vid denna tidpunkt upptog själva staden ett område på cirka 23 kvadratkilometer. Kring 700-talet minskade befolkningen dramatiskt till bara några tusen invånare. Länge antogs det att toltekerna erövrade och plundrade staden, men senare fynd tyder på att det snarare var interna konflikter och miljöfaktorer som ledde till stadens kollaps. 1905 började de arkeologiska utgrävningarna för att fira hundraårsjubileet av Mexikos självständighet 1810. Den historiska platsen utforskas kontinuerligt och är en stor turistattraktion, komplett med ett museum. "Solpyramiden", "Månpyramiden" och "Quetzalcóatl-templet" är några av de arkitektoniska verk som finns bevarade. Den breda vägen som löper genom staden kallas "Dödens väg". Solpyramiden är den tredje största bevarade pyramiden i världen (efter Cholulapyramiden och Cheopspyramiden) med en höjd på 70 meter och med sidbredden 222 meter. Den är sannolikt tillägnad regnguden Tlaloc (tidigare antogs den hedra solen) och byggdes ca 100 e.Kr. av tre miljoner ton sten, grus och tegel. Månpyramiden är aningen lägre och färdigställdes cirka 300 e.Kr. Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1987.
Solpyramiden
Månpyramiden
At its peak around 500-600 A.D., Teotihuacan contained perhaps 200,000 people. It was a well planned city covering nearly eight square miles and larger and more advanced than any European city of the time. Its civilization was contemporary with that of ancient Rome , and lasted longer - more than 500 years.